Dålig vana!
Hjälp va stressad jag varit och är ! Just nu längtar jag till på onsdag nästa vecka.
Vad händer då? jo jag ska på weekend upp till Vemdalen och lära mig stå på ett par skidor och bara vara och inte stressa till något.
På någotvis så full bokar jag mig jämt. Kollar man in min kalender så är de inte alls många timmar där jag inte har något att göra. Vilket till sist resulterar i att de blir en ond cirkel där jag bara bokar in mer och mer framåt och aldrig då får en ledig tid till att bara vara. Så nu har jag satt upp ett litet mål för mig själv, för att inte kunna boka in mig på så många saker som jag gör och känna som jag gör.
Många säger ofta att ; Ja! men du är singel, du måste ha all tid i världen.
Men om jag ska kolla på det så tycker jag f*n att jag har dubbelt upp när jag är singel än när jag hade ett förhållande. Man har ju en helt annan livstil, iaf jag.
Måste börja experimentera i det och kolla vart felet ligger.
Kanske prioriterar jag saker fel ?
Eller helt enkelt jag bokar upp mig omedvetet. För att slippa vara själv och bara vara, för att jag inte är van vid det ?
De återstår att se :)
Självförtroende
Att vara osäker i sig själv är något som speglar sig utåt väldigt snabbt.
Något man då behöver jobba på är att tycka om sig själv.
- Tycker du inte om dig själv, hur ska du då få andra tycka om dig?
- Hur ska du få andra känna sig trygga med dig, när du själv inte är trygg med dig själv ?
- Om jag inte skulle tycka om mig själv så skulle jag gå tillbaka i mig och kolla på vad är de jag inte gillar med mig?
- Varför gillar jag inte det och hur ska jag ändra på det?
Många vill ändra utseendet, men de inte oftast där skon klämmer.
Osäkerheten sitter inte på din utsida utan på din insida..
Du kan aldrig skylla på att du är osäker person för att du tillexempel har en stor näsa.
Marioriteten av folket har saker dem är mindre nöjda med på utsidan.
Men de är ju inte hela dig eller ?
Dåligt självförtroende är inte någonting man föds med. Dåligt självförtroende är någonting man ger sig själv.
Bara genom att tänka att andra har det så mycket bättre eller är mycket bättre så är det ett tecken på dåligt självförtroende. Den som istället ser de den har som är positivt och kan glädjas åt det.. Har kommit en bra bit på vägen. Du måste se det goda i livet, för att få motivation till att utvecklas. Att trycka ner sig själv och se ner på sig själv. Gör att du sätter upp stor hinder för dig själv och där med hindra du dina möjligheter till att förbättra dig själv.
Självklart har vi saker vi är mindre bra på, men de gäller då att jobba sig upp från den nivån man ligger på och inte bara acceptera att man är dålig på det. När du senare, ser små fram steg kommer du kunna se framsteget du gjort. Vilket ger dig bättre självförtroende.
När du tar dig tid till personlig utveckling för att bli av med dåligt självförtroende så kan jag lova att människor i din närhet kommer påverkas positivt.
Våga utmana dig själv, se vilken nivå du är på. Vad var jag bra på vad var jag sämre på och jobba dig upp där i från.
Gräset är inte grönare på andra sidan
1 och 1/2 natt kvar!
- Tjänar lite extra
- Kan hinna med 2 träningspass
- Ingen stress
- Jobbar bara 4 dagar
Frisk förklarad
Beslut och möjligheter
Nu har jag tagit ett beslut om att gör en förändring. För mig kommer de bli en ganska stor men ändå inte, de beror på hur man vill se det.
Jag har gått och funderat på det fram och tillbaka sedan september/oktober men har inte riktigt tillåtit mig själv göra den och istället skjutit fram planen. Istället har jag fokuserat mig på fel saker och inte låtit mig göra andra saker möjliga. När man inte riktigt känner sig 100 i en tillvaro på längre tid, så är jag inte den som går och drar på det livet ut. Jag har gjort små förändringar men känner ändå att de måste göras mer. Vad gör man då ? jo testar sig fram och de är där jag fått ganska mycket erfarenhet dem senaste åren.
Ibland kan man fokusera sig så hårt på en grej så man inte ser bristerna och möjligheter till något annat. Man går och hakar upp sig på saker och när man får råd, kommer på anledning för att stanna kvar i en dum och jobbig cirkeln.
De jag menar är inte att man alltid bara ska släppa allt och börja om från noll när man inte trivs. För de kan lätt skapa oro och otrygg tillvaro. Men så länge man har en trygghet man skapat sig och kunna falla tillbaka till, så tycker jag man ska våga göra förändringar och skapa sig nya möjligheter. För det är de man oftast gör, skapar fler och nyare möjligheter i förändringar.
Jag brukar oftast svara när folk frågar mig trivs du ?
Ja det gör jag annars hade jag inte vart kvar. Men den meningen har inte haft sin riktiga betydelse på senaste, jag har bara accepterat ett läge
Bra flyt!
Viljan
Grym dag
Känna
Relationer till folk och folk
Träna för att fly
Tid
Ett velande beslut om att skriva ut
Nu har den typisk Svensk sommaren äntligen kommit och mamma har fått Jacob boende hos sig.
Procesen för min del har pågått i 5 års tid. De börja 2008 med att få upp min äldsta bror till Stockholm och efter ungefär ett halv år, så får jag tillräckligt mod i mamma att flytta ifrån min pappa ( den processen har väl egentligen pågått ända sedan gymnasietiden 2005. Men då var de utan en plan )
Förra sommaren fick jag upp min mellersta bror, där planen har varit att min far inte skulle orka ta han om min yngsta bror. Vilket ser ut att ha gått igenom. Efter många samtal med socialen som inte har kunnat göra något under dessa år och med en domstols förhandling som slutade med att de fick falla på min plan ändå. (Snacka om att jag är arg på det Svenska rättssystemet)
De som har gjort mig riktigt upprörd genom dessa år, är att ingen i samhället reagerat. Att dem trotts samtal med min psykiska sjuka pappa, samtal med min mellersta bror och ett par anmälningar. Har låtit min yngsta bror bo kvar hos honom. De ända som skulle få min yngsta bror där i från. Var ett uttal av honom om hur han hade de hemma.
Då ställer jag mig frågan, hur i hela friden kan man få ett 11 årigt barn som blivit hjärna tvättad av sin far och hotat med saker och nere tryckt, under flera år att tala ut? Har dem inte frågat sig om den kan finnas en rädsla att inte vågar säga något.
Mina ord och mina syskons ord kommer inte kunna räknas i en domstol eller för socialen. För att de inte handlar om oss längre. Man tar heller inte här hänsyn till att alla vi flyttat i 15-16 års ålder. Eftersom ingen av oss vågat göra en anmälan under våran uppväxt hemma. Man kan inte räkna de år vi har blivit misshandlade psykiskt, mer eller mindre säger socialen.
Folk utifrån fråga sig då varför gjorde ni ingen under er uppväxt då? De ju bara att göra de? NEJ! säger jag då. Det fanns hundra anledningar till att inte vi våga göra nått.
I dag vill inte våran pappa ha kontakt med dem äldsta syskon skaran. Inget jag är ledsen över, men ett ytterligare bevis på att de är något som inte stämmer i detta. Eftersom 2 av oss är över 18 så kan jag förstå att vi inte är ett socialfall, men vi har en som är 17 år som ingen har gjort en utredning på, som jag mesta dels tar ansvar över.
Varför reagerar inte socialen på att en 15 årig kille flyttar 50 mil upp till sin syster som då var 20 år. Sen den andra killen som 15 åring till sin syskon så fort han fick chansen.
5 år har gått och det är jag som har fått ta det största ansvaret. De jag som måste stå där när de krisar. De jag som får må dåligt när inte allt står rätt till.
Många frågar mig varför jag bor med mina bröder och varför min yngsta bror alltid ska vara där på alla sina lov. Jag har väl inget måste, jämte mot lagen. Men de har varit ett måste för mig själv. För jag har inte kunnat bara vara så ego, att jag kolla på utifrån. Därför har allt växt till att jag har fått ta mitt ansvar för de jag en gång har påbörjat.
Mina tonår blev förstörda och min ungdomstid har fått bli en stor erfarenhet. Man kan säga att den på sätt och vis blivit stulen. Samtidigt är de inget jag vill gråta för. Utan den har också format mig till den jag är i dag.
Jag försöker alltid se ett ljus i fram tiden. Men ibland finns de väldigt tunga perioder för mig med. Jag har på senaste tiden jobbat mycket med att bearbeta ansvaret, min sorg och lycka. Jag har så mycket blandade tankar inom mig att jag ibland inte vet vart jag ska ta vägen. Ibland vill jag bara skrika efter hjälp, ibland vill jag bara försvinna och aldrig mer komma tillbaka till min verklighet och bland är jag super nöjd med de jag har uppnått.
Nu är frågan varför har jag skrivit allt de här? Inte för att folk ska tycka synd om mig. För de hjälper inte mig. Men för att väcka en tanke hos folk. Många barn och ungdomar har det inte alltid så lätt och är bra på att dölja samtidigt som dem i bland har svårt att anpassa sig till samhället pga av deras situation.
Mitt mål en dag är att skriva en bok, för att visa att man måste göra något åt detta. De finns hundratals i Sverige som har det riktigt dåligt hemma och många gånger går de jävligt illa.
De är detta som är min driv kraft i livet <3
En dag med kärlek till nära och kära <3
Själv ska jag försöka visa extra kärlek till mina nära och kära. Jag har börjat dagen med att vara lite extra glad. För att sprida glädje, måste man själv visa glädje och på bygget har killarna fått lite fina vaniljhjärtan att mumsa i sig :)
I dag har jag utmanat mig lite till.
Eftersom vår Platschef är på semester och vi hade byggmöte i dag, så fick jag ta lite mer initiativ och prata mer på mötet. Vanan att prata inför människor är inget nytt för mig. Men när de gäller nya saker som i detta fall på byggfrågor, förklaringar, begrepp som finns i denna bygg världen, med erfarna människor inom den branschen. Kan jag bli lite nervös. Efteråt känner jag mig stolt för att jag ändå tar initiativet själv, för att jag utmana mig själv och visa att jag kan mer än vad dem tror.
Sen har de väl mycket med att göra att jag vill vara med att bestämma mer och då måste man ju visa framfötterna. Tävlingsmänniska som jag är, så nöjer jag mig aldrig, med att ha positionen jag har :P
I dag ska jag försök komma i väg till träning i skaplig tid, så jag hinner göra allt de där jag vill hinna göra. Plus ett måste, Alla hjärtansdag fika med mina underbara bröder<3
En byggtjejsbild blir de i dag.
Glad Alla Hjärtans Dag :D
